Självklart måste jag skriva, att idag, för första gången, har min underbara son tagit 2 steg alldeles själv. Han har aldrig visat så mycket vilja som han gjort idag. Vi har övat på att stå själv jätte mycket och det har gett utdelning. Och en stor gnutta hopp tändes inom mig. Lill Theo har inte varit annat än sjuk sen vi kom hem från utlandet. Först var det en jäkla förkylning med en jäkla hosta, sen kom magsjukan och efter det ögoninflammation. Inte konstigt att det känns som att man inte har fått sova rikitgt på en månad... Tidsskillnaden ställde till det bra på egen hand. Men alla sjukdommar kom som en knuff i ryggen, åt fel håll. Sen är jag övertygad om att han 4 nya tänder spelar in en hel del. 4 nya tänder sen vi åkte utomlands, 4 nya tänder på en månad, där kan man snacka om att tänderna verkligen tog fart! Utan att säga för mycket så tror jag att allt är på väg att lägga sig. Theo som inte ätit på över en vecka nu åt pannkaka, och en risifrutti. Vi jobbar oss uppåt kan man säga. Jag har aldrig känt mg så frustrerad nån gång. Att Theo inte äter tar på krafterna, det är det ända man tänker på. Och det tar på krafterna och humöret att alltid få ett nej av honom när man erbjuder honom mat. För att inte tala om vällingen, vi kan nog säga att han har slutat med den nu. Han bara vägrar... Det som brukar vara det bästa barn vet. Och mysigaste stunden på hela dagen. Typ. Men nu var det väl nog pratat om sjukdommar va?
Imorgon ska vi åka och bada med mamma, Bene, Toffe, Emma och tvillingarna. Skönt som tusan. Måste påpeka också att det kändes kanon på träningen idag, I'm back!
För alltid. M.