Du är svår att leva utan, jag är svår att leva med
Idag har varit en sån där dag, när man inte riktigt orkar med sig själv och faktiskt blir trött på att höra sin egen röst eller ens orkar lyssna på sina egna tankar! Vaknade med ångest och den ville aldrig rikitgt försvinna. Men jag tror jag behöver såna dagar, för att vila och hjärnan och nöta lite på själen, den är väl till för att användas eller? Själen alltså...
Låg precis på köksgolvet och gjorde mina magövningar, utmanade ödet och gjorde några fler än jag brukar. Funderade på vad roligt det skulle vara om allt var upp och ner, tänk vilka höga trösklar det skulle vara, och vad lågt fönstrena skulle sitta, och köksluckorna. Och plötsligt skulle man nå alla hyllor högst upp. Varför inte liksom?
Theo sover sin första natt i sitt nya rum i natt. Gissa vilkenseparationsångest jag ligger inne med? Det är förmodligen värre för mig än för honom. Men det är ju faktiskt bra. Och jag får väl sluta vara så mesig antar jag. Har provat en massa sommarkläder ikväll. Vi åker ju trots allt på torsdag!! Men jag gav upp ganska snabbt. Är man någonsin på humör att prova kläder? Men nu längtar jag verkligen till vi åker. Åker till stockholm på torsdag em, flyger på fredag till miami (mellanlandar i paris tror jag) kryssar 7 dagar från florida! Kan det bli bättre? Knappast...
Nu antar jag att det är bäst att trycka på spara och publicera innan batteriet på datorn dör och det jag har skrivit försvinner, det vore ju som att slänga en halvtimme av mitt liv i sjön, kanske.
För alltid. M.