melgh

Bara skit på tv, antigen är det nåt läskigt som jag inte vågar se, typ Criminal minds, eller så är det rosabandet galan, eller ja, Vad blir det för mat är det ju också. Men det är ju faktiskt också ganska läskigt... Tror jag ska gå och göra mig en macka, eller popcorn. Kanske båda. Troligvis båda!

Har läst igenom "dagboken" från -09, var antagligen dumt gjort, men nu tänker jag aldrig mer läsa den. Nu är den igentejpad och glömd, eller ja, jag gör så gott det går. På måndag, är det exakt ett år sedan Theos pappa åkte hemifrån och jag sa att han aldrig mer behövde komma tillbaka. Det känns som en helt annan verklighet. Men det var det bästa beslut jag kunde fatta för min och Theos skull, och där jag står idag, är jag otroligt tacksam över att jag klarade av allt. Men som jag skrev förut, jag är ofta bakfull av händelser som var. Och ibland, får jag tillbaka känslan som var, men ja, då mår jag mest illa! Jag vill aldrig mer, vara ensam i sällskap med någon, det är den absolut värsta känslan man kan ha!

Omciterar Kent lite:
"Du drog med mig i ditt fall, sen drog du dig bara undan"

Nu väntar popcorn.
För alltid. M.

Nu är hallen klar, äntligen. Jag måste säga att man inte räknar med allt detta kaos när man drar igång och rustar. Det drar liksom ner resten av huset. Men igår fick jag äntligen städa. Och som jag städade! Och gissa om det var skönt när det var klart? Tack världens bästa Tomas, och världens bästa pappa som har stått för den mesta hjälpen!

Idag har jag tyckt en massa igen, tex att alla alkoholister borde skjutas. Kanske låter hårt men allvarligt, hur många liv runtom dom själva ska dom få förstöra? Jag blir så trött på att det klassas som en sjukdom, det får bara alkoholisten att beklaga sig ännu mer! Det är såååå synd om dom. Jätte, verkligen. Dra åt helvete säger jag. Ingen väljer att bli alkoholist men alla väljer om dom ska göra nåt åt det eller inte. Och förvånansvärt många gör INGENTING! Och ja, det är väl nån som tar åt sig i onödan nu men om DITT drickande ger konsekvenser för ANDRA, då har du problem! Att dricka för att man mår dåligt är bara en jävligt dålig ursäkt för att inte ta tag i nånting. Ett hårt levende ger erfarenhet var det en som skrev en gång, ja, men vad ger det mer? Knappast familj, och vänner. Fast det är klart, alla kanske inte vill ha det. . . ?

Jag är arg, och jag får vara det. Fast måste säga att ledsen är lättare än arg.

Men trots det är det himla mycket roligheter framöver:
Nu till helgen är det lite tok med jobbet, bowling och middag ute.
Helgen efter det är det fotbollsgala, plus att lille Lucas fyller 1 år!
Helgen efter det ska jag mamma, mormor och bästa Tina på spa
Och typ helgen efter det åker vi till Caribien på kryssning!!

Förstå hur mycket popcorn det går in där emellan!

Bjuder på en skriven tanke ikväll: (bitter såklart, efter dagens humör)

"Vi åkte förbi stugor och skogar,
stannade vid ett vattenbryn,
och jag sa,
att det var här du kallade mig frun,
för första gången.
Vilket minne du har älsklig, sa du.
Vi svängde in på väg 56 och jag tänkte,
att det var här du för första gången lämnade mitt hjärta."

För alltid. M.

Sitter och tittar på pappa när han tapetserar, jag har i allafall sagt att han ska ropa om han behöver hjälp. Världens bästa pappa! Simon och Bene spelar Wiifit. Det ska bli så skönt när hallen är färdig, jag har ett städ behov just nu som är starkare än någonsin. Det är ett helt kaos här hemma nu! Jag fungerar inte riktigt som jag ska närdet är ostädat. Det är nog som dom säger, när det är kaos inuti måste det vara ordning utanpå. Nu känns det lite som kaos överallt. Eller ja, det är inte nåt överdrivet kaos inuti nu heller. Det har varit värre. Fast på nåt vis tror jag att jag skjuter det lite ifrån mig nu. Orkar inte riktigt ta tag i några känslor som är verkliga. Får jag bara städa imorgon så mår jag nog lite bättre ett tag. Tända lite ljus och bara vara. Theo fick tid för magnetrönkten, på torsdag. Men tänker säga ifrån mig den tiden. Han får äta välling kl 6 på morgonen sen får han inte äta förän efter vi varit i Hudik, vilket var halv 3!! Ibland undrar man ju hur dom tänker. Jag kan inte säga till Theo att han inte får äta på nästan 9 timmar, han är ju för liten. Så det skjuter jag upp. Det får inte vara värt hur mycket som helst! "Ta det för vad det är, ta det som en man!" Jag behöver verkligen inte ta det för vad det är, jag får ta det som Theos mamma.

Har jag förresten sagt att jag tydligen är nominerad till årets målvakt? Hur overkligt är inte det? Galan är 5 nov. Onekligen spännande, jag ska till och med inskaffa mig en klänning, typ! Jätte roligt är det ju såklart, och man blir otroligt stolt över sig själv, men det känns ju också lite overkligt eftersom det känns som jag nyss kommit i form.

Nog om detta, Theo har precis vaknat, han somnade på soffan. Inte så bra för hans sovtider direkt men vad gör det? Det är ju helg. Nu är det bara fondväggen kvar. Sen blir det pizza!

För alltid. M.

Nu var det ett tag sen den här bloggen vart änvänd känner jag, inte så konsigt heller kanske med tanke på att jag har haft en pensel fastväxkt i höger handen den senaste veckan, och inte allt för roligt att skriva med pekfingervalsen, dessutom med vänsterhanden. Men ja, vi gör väl ett försök idag då. Theo sitter bredvid mig i soffan och leker med sina saker. Ja, det finns lugna barn som sitter still och leker trots att dom är över året. Nog för att Theo varken vill krypa eller gå. Men livlig kan han vara ändå. Fast största problemet just nu är väl att han vill åt datorn. Han är en rikitg datanörd om man får säga så. Vi ska våga oss ut på en promenad senare, mellan målning av källartrapp och dörr. Blir inte så mycket målning av på dagtid måste jag erkänna, känns som Theo är lite för liten för att hjälpa till, men det har vi delade meningar om han och jag. Därför är det bäst att låta bli.

Och, jag måste också erkänna att jag har lite vinterångest. Känner inte rikitg för varken kyla eller snö. Antar att det går över. Det också. De senaste dagarna har jag känt mig lite nere, eller stressad, eller utspridd, eller bara lite ur balans. Finns inte mycket att göra då, mer än att hålla ut. Sånt går ju också över. Jag vet ju att saker känns lite värre när det är kallt och mörkt ute. Kanske man ska ta upp vinterjackan?

I kväll ska det börja tapetseras iallafall, äntligen klart kanske så jag kan städa. Det är stökigt här nu vill jag lova.
Blir inte fler rader idag, jag och Theo ska försöka pallra oss ut med Sickan och Wiggo nu.

För alltid. M.

Nu luktar det äntligen som det ska här hemma igen, målarfärg! Man glömmer liksom bort hur det ska lukta, men blir det uppehåll i målarfärgen kanske man kommer på att man inte trivs med sin rikitga huslukt...? Eller så kanske man går och sniffar målarfärg hela dagarna så man inte vet nåt annat och trör ändå att det luktar målarfärg fast det faktiskt inte gör det. Och då trivs man väl egentligen med huslukten, eller?

För alltid. M

Det fanns en tid i mitt liv, när jag ständigt gick omkring med målarfärg på händerna, i håret och större delar av resten av kroppen. Tror den tiden är tillbaka! Men ja, det passar min personlighet...

För alltid. M.

Tyvär vet jag hur hemångest stavas. Imorgon natt bär det av hemåt. Jag antar att det bara är att ta nya tag. Men den här veckan har gått i drömmarnas tecken, för en del husdrömmar har det ju blivit. Men just nu längtar jag faktiskt hem till min familj och mina vänner! Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla på Ps. I Love You, ni vet en sån där film som bara är så där himla" filmigt" romantisk... (Grinvarning kanske?) Nja, inte riktigt för min del kanske.

För alltid. M.

Ganska "roligt" att se att så många tog åt sig av mitt förra inlägg. Fick mycket respons. Även om några tog åt sig som jag inte hade i tanken när jag skrev det. Jag tycker inte om, och ville inte starta en blogg som skrevs på det sättet, hade bara tänkt att skriva lite tankar och kanske nån skriven tanke på ett bra sätt. Men jag är väl inte sämre än att jag kan ändra mig lite... Men bara lite.

Theo fick förresten sin andra tand här nere i Småland!! Hur söt är inte han? Man måste alltså åka till Småland för att han ska få tänder..? Gud så mycket roliga vägar det finns att gå här nere, vägar man aldrig gått förut. Hemma känner man ju igen sina egna fotspår i asfalten när man går omkring! Idag har det regnat så då passade vi på att ta en liten biltur till Söderåkra och Kalmar. Hittade hem gjorde vi också. Jag blir faktiskt mäkta imponeraed av mitt lokalsinne nu för tiden. Tack vare mig, ehm.. har vi ju hittat hem varje dag. Eller hem föresten, till lägenheten då, otroligt hur fort man vänjer sig. Jag bor ju inte här, jag bor hemma.

Blir inte så många fler ord idag, ska titta färdigt på lyxfällan. Undrar om man någonsin skulle kunna gå så långt för att man skulle bli med där? Tror jag har alldeles för stort kontrollbehov för det. Ni ser, kontrollbehov kan ju vara nåt bra. Eller?

För alltid. M.

Jag älskar hösten!

Vet att det är mycket negativitet just nu. Men igår tittade jag på sveriges fetaste man, han vägde över 300 kg. Men han fick allt ordnat för sig så han skulle få all den hjälp han kunde behöva så att han skulle gå ner i vikt, då hans liv så klart svävade i livsfara (300 kg, kan omöljigt vara nyttigt att väga!) Men när han hade varit på hemmet i 7 veckor och "bara" hade tappat grygt 30 kg ville han åka hem, och motivationen började tryta. Tro det eller ej men han åkte faktiskt hem! Jag är så trött på alla människor som sätter sig i offer situation! Så grymt trött. Det är så synd om mig... bla bla bla. Såna människor möter jag dagligen känns det som! Man har bara ett liv, antingen kan man gnälla bort det eller göra nåt vettigt av det.

Och sen måste jag nog klargöra en annan sak också. När människor får veta att jag inte lämnat bort Theo en endaste natt under hela hans liv tittar folk konstigt på mig. När jag inte kan träna, för att jag inte har nån barnvakt, som jag tycker känns rätt, när jag inte kan eller vill följa med på saker för att jag inte vill lämna bort Theo tittar folk konstigt på mig, tycker att jag är löjlig, eller talar om för mig att man minsann måste kunna lämna bort sina barn till vem som helst, att jag måste vara lite tuffare, eller sluta vara sån bullmorsa. JAG SKAFFADE INTE BARN FÖR ATT LÄMNA BORT DET! Och jag blir så jävla trött när man läser om folk som skriver att dom springer på krogen hit och dit, eller att dom varit barnlediga eller lämnat bort barnen när dom inte orkar mer eller när dom behöver tid för sig själva. Hur fan trodde dom att det skulle bli???? Och att dom som är en mamma och en pappa har mage att gnälla fattar jag inte ens.... Hur fan tror ni att jag gör??? Och har gjort det senaste året. Jag har haft Theo hos mig varje dag och natt i över ett års tid och jag har aldrig klagat, för att jag har ingen rätt att klaga. Det är klart att man kan tycka det är jobbigt med vakna nätter och så vidare men ska man verkligen gnälla över hur livet blev? Har man gjort ett val ska man stå för det, ingenting blir bättre av att gnälla. Man har själv lett sitt liv dit det är idag! Gnäll leder bara till att människor som jag, som lever ensam med mitt barn, tar jäklit illa upp när människor gnäller! Theo har alltid varit nöjd och glad, men jag tror inte att jag har haft tur, utan jag vet att det är för att jag hela tiden har varit lugn och försökt vara nöjd med min livssituation. Jag har gjort det bästa av det. Och jag har inte "hattat" Theo fram och tillbaka mellan alla olika människor. Jag ger min son trygghet. Det är fan mer än man kan säga om alla gnälliga föräldrar!!

Och dom som tar illa upp av det här inlägget tar förmodligen åt sig. Helt rätt också antagligen!

Tråkigt inlägg, jag vet, men jag känner att nu får det vara nog. Börja leva som ni vill annars kan ni lika gärna skita i det. Ni som lever i ett förhållande för att ni är för fega för att ta er ur det och sen springer och är otrogna kan också ta åt er! Ingen annan påverkar era liv. Tänk på vad ni slösar bort! Har bara två ord att säga (skriva) VÄX UPP!! (ingen tycker synd om er!)

Och btw! Vad är det som händer i samhället när en kille i 5:an knivhotar min lillebror och hans kompis???

För alltid. M.