melgh

Ordet är "rusningstrafik". Eftersom jag ligger fetefter kan det faktiskt komma några fler skrivna tankar än en i veckan ett tag!

"Jag känner dig.
Du lever mig, jag blir i oorning
och du lär mig hantera det.
Du pausade mig, mitt i rusningstrafik"

Föralltid. M.

Man borde lära sig nya saker om sig själv varje dag. Jag har länge vetat att jag är en människa som inte tror på tillfälligheter. Men inte kunnat sätta ord på det. Så här enkelt är det: Jag tror inte på tillfälligheter!

Jag ska försöka med något nytt: Lägga ut mina "veckodikter" här. Jag ligger lite efter med dom kan man säga och kanske är det roligare att ta tag i det om jag vet att jag har en "deadline" att passa.
Hur som helst, här är den skrivna tanken för v.43 (ja, så långt efter ligger jag), ordet är maktlös.

"Jag rinner ut i sanden
och din oförmåga att lyssna
kväver mina ord till tystnad"

Jag vill också tala om att ni inte kommer få läsa några långa dikter. Min uppgift är att beskriva ett ord och oftast så kräver inte det speciellt många ord. Oftast blir det bäst så.

Hoppas nån tycker det är roligt att läsa.

För alltid. M.

Jag är trött, så trött. Känner mig otillräcklig och räcker inte riktigt till nånstans. Inte på jobbet, inte på fotbollen, hemma, för hundarna. Just nu är det fotbollen som får lida. Jag orkar inte. Jag orkar inte räcka till. Det känns som vi varit sjuk sen vi kom hem från utlandet. I början på december. Nu har Theo opererat sig, och på måndag ska han ta sprutor, vilket betyder feber. Tomas verkar dessutom ha nån sorts magsjuka. Jag är trött. Trött i själen. Vi åkte till Kristinehamn, och Theo blev sjuk. Men jag antar att livet med småbarn är så här? Sjuk. Jämt. Men allt går i ett och jag hinner inte med det jag vill. Trött på hundarna, som skäller konstant, och bråkar ofta. Det är för mycket för mig. Jag vet att hundarna speglas av mitt humör, att det förmodligen är mitt fel. Men jag orkar inte. Mina sinnen räcker inte till. Och Theos arm, allt blir bra, det vet jag. Men det är slitsamt, att egentligen inte veta nånting. Slitsamt.

"Kom, ta på mig nu. Innan tiden tar slut"

För alltid. M.

Har kommit hem idag från en fantastisk långhelg i Kristinehamn, saknar dom redan där nere. Vi har haft det kanon. Och det är så roligt att se killarna leka tillsammans. Theo känns som stora killen även om det var grabbarna grus som tog för sig mest kan man säga, hihi. Jag önskade vi hade sluppit åka hem. Någonsin. Theo blev tråkigt nog sjuk för 2 dagar sen och hemresan var väl allt annat än lugn men nu verkar han bättre. Lillplutten.

Längtar redan till semestern med fam. Elgh/Norell!

Jag skulle kunna gråta av tanken på att Tomas snart ska åka och jobba. Hemångest + ensam, kan nog inte bli sämre. Fick ihop några rader ikväll i allafall, trots att bloggtorkan fortfarande håller i sig. Bra gjort tycker jag!

Blä, helt bloggtorka. Imorgon kommer i alla fall målaren hit och gör klart i köket, äntligen! För övrigt är jag ovanligt trött nu för tiden. Somnar på soffan, det är inte likt mig... Theo har klippt sig också, gissa om han ser stor ut. Värsta stora killen! Imorgon ska det inhandlas stövlar och galonbyxor som han kan ha på dagis så man slipper släpa emellan... Detta var nog allt. Som sagt, inte mycket av värde att komma med idag!

För alltid. M.

"Jag skulle egentligen varit nån annanstans och inte vetat att du fanns"


För alltid. M.