melgh

Sitter och tittar på BB, ganska bra program när man kan göra massa saker samtidigt eftersom det inte kräver min fulla uppmärksamhet. Idag har vi storhandlat. Nu har vi provat på det också, veckohandlat, daghandlat och nu månadshandlat. Skönt att ha full frys, kyl och skafferi i allafall, då trivs jag. Har även hunnit vara ner till mormor och morfar och pratat lite hus. Tänk om vi faktiskt ska köpa deras hus, shit! Någon som vill hyra mitt? Ca 4200 i månaden. I genomsnitt.

Jaja, skulle behöva lägga mig, har en jäkla huvudvärk.

För alltid. M.

Jag saknar fam. Elgh/Norell nu, och längtar till våran semester. Punkt.

För alltid. M.

Ligger just nu i sängen och ska läsa lite. Läser Lisa Marklunds "gömda", verkar helt klart vara en bok man fastnar i. Tomas har åkt och jobbat, bahhh, jag hatar hans nattveckor. Inte nog med att han måste vara borta hela natten, han ska dessutom sova halva dagen. Ingen vinner på det liksom. Fast ja, det är ju ganska skönt med mycket plats i sängen ioförsig. Får passa på att bre ut mig rikitgt innan Theo vaknar och vill krypa ner här.

För alltid. M.

Idag finns det på nåt vis inga ord. Ikväll är en kväll när det inte var bra för mig att vara ensam. Jag känner det nu, det gör mer skada än nytta. Vi går i hustankar idag och jag skulle verkligen behöva Tomas hemma, jag orkar inte fundera själv och ja, separationsångesten gör sig påmind. Men jag trivdes inte här från början och det är många dåliga minnen här. Och jag vill flytta, men ja, ni vet ju hur jag är. MEN vi VILL ha något som är vårt tillsammas så jag ska nog klara det här också ska ni se...

Det gick upp för mig igår att vi har en båt. Den har stått på gården några dagar för det var tänkt att vi skulle sälja den men igår kväll klättrade jag upp och det var väl liksom då det slog mig, hallå, vi kan vara ute till havs och sola och bada varje dag om vi vill. Greeeeat!

Nog om detta, nu börjar BB.

För alltid M.

Idag har jag varit ute och sprungit, dag ett nu. Måste träna inför Viktoria loppet i sommar, det är mitt mål. Mål måste man ha. Men till poängen var i allafall att jag orkade springa hela den sträckan jag valde. Sånt är roligt. Det ger energi. Väntar just nu på att hjärtat ska komma hem, han är ute och går med en kompis. Jag hoppas han har hittat popcorn efter vägen, det känns vikitgt nu.

Åter till Desperata hemmafruar.

För alltid. M.

Sitter och tittar genom fönstret på hjärtat när han backar in båten på gården. Han ska sälja den och har tagit hem den för att tvätta och göra rent. Han är duktig, hjärtat. Jag är så otroligt glad för Tomas, för en gångs skull har jag någon som bara ger mig bra energi. Han har inga nackdelar. Han är bäst.
Jag har tagit en paus nu. Från fotbollen. Jag orkar inte, orkar inte andas. Livet känns bra konstigt nu. Samtidigt som jag är nykär och stormlycklig har jag en sorg att bearbeta, och hantera. Och det har varit en tuff tid. Sen vi kom hem från utlandet har allt gått i ett, eller ja, jag behöver inte förklara. Theos pappa har dött och Wiggo har blivit påkörd av tåget. Det räcker väl för nu va? Fotbollen har bara känts som ett måste nu, och jag har känt mig enormt pressad. För mycket att leva upp till. Jag är bara jag, räcker inte mer än så. Och så jobbet, som sliter och drar åt andra håll. Jag vill vara jag en stund nu, låta allt landa. Så.

För alltid. M.

Ibland, oftast, tycker jag att rubriken är svårast att skriva i ett blogginlägg. Det är så otroligt tråkigt att bara ta nånting ur innehållet. Som att döpa en låt efter refrängen.
Men idag är det självklart. Wiggo, lämnade oss idag, hastigt och ledsamt. Det är helt ofattbart och sorgligt. Han fick göra det han tyckte vara allra roligast in i det sista i alla fall och han trivdes. Nu är han nog på ett ställe där ingen skäller om man drar i kopplet, eller om man ligger i soffan och sängen, tuggar av en blomma här och där, står med alla fyra tassar på köksbordet, jagar bilar, hästar och tåg, ingen stänger dessutom toadörren så man inte kommer in och äter upp alla sopor. Det var så han var Wiggo, som en busig liten valp, trots att han nu var 3 år. Jag kommer ihåg en gång när Tomas kom in och sa, älskling, förvänta dig det värsta och sen lite till. Då hade Wiggo badat i olja och sedan rullat sig i sängen och strukit sig mot tapeter och garderober. Och luktade förjävligt. Man vad gör det liksom. Man älskar ju sina djur, trots att dom är värre än vanligt ibland. Idag fick vi alltså också tala om för Theo att Wiggo är på samma ställe som hans pappa, i himlen. Theo älskade Wiggo, han sätter sig alltig upp i sängen på morgonen och klappar på täcket och vill att Wiggo ska hoppa upp. Och som dom två kunde mysa, Theo och Wiggo.

Sov gott lilla Wiggo, vi älskar dig.

För alltid. M.

Måste säga att jag har tagit en lång lång paus från bloggandet nu. Men nu så, ny dator, ny inställning, nya rader.
Blev en liten paus i veckodikterna också alltså, innan jag ens hann komma igång, bra jobbat.
Jag tycker faktiskt jag har haft en godkänd anledning. Theos pappa har gått bort. Det är en mening som inte ens borde finnas. "Theos pappa är död". Egentligen finns det ingenting att säga och den här känslan går inte ens att beskriva. Det är en känsla som inte ska behöva beskrivas. "Om jag vetat att det var sista gången jag pratade med dig, skulle jag ha skällt ännu mer". Så får man inte säga, allra minst verkligen tycka. Ja, jag måste vara hemsk.

För alltid. M.