Sitter och tittar genom fönstret på hjärtat när han backar in båten på gården. Han ska sälja den och har tagit hem den för att tvätta och göra rent. Han är duktig, hjärtat. Jag är så otroligt glad för Tomas, för en gångs skull har jag någon som bara ger mig bra energi. Han har inga nackdelar. Han är bäst.
Jag har tagit en paus nu. Från fotbollen. Jag orkar inte, orkar inte andas. Livet känns bra konstigt nu. Samtidigt som jag är nykär och stormlycklig har jag en sorg att bearbeta, och hantera. Och det har varit en tuff tid. Sen vi kom hem från utlandet har allt gått i ett, eller ja, jag behöver inte förklara. Theos pappa har dött och Wiggo har blivit påkörd av tåget. Det räcker väl för nu va? Fotbollen har bara känts som ett måste nu, och jag har känt mig enormt pressad. För mycket att leva upp till. Jag är bara jag, räcker inte mer än så. Och så jobbet, som sliter och drar åt andra håll. Jag vill vara jag en stund nu, låta allt landa. Så.
För alltid. M.