melgh

Har ont i magen, så träningen gick sådär. Känner mig sådär konstig. Inte deppad och inte glad. Blä. Känns bara som man försöker överleva tills man får krypa ner i sängen och hoppas att nästa dag delar med sig av en annan känsla än likgiltighet. Igår var en sån där kanon dag, en dag när man kände att man hade ett eget liv och var en egen person. Och allt som behövdes var en lunch med de bästa tjejerna i hela universumoch en promenad i stan! På fredag är det gala! Och då ska jag klä mig i den här klänningen var det tänkt, och det blir förmodligen så också. Jag kan ärligt talat offra en kväll till en kläning, det ska bli roligt!
Just nu känns det faktiskt som att jag skulle kunna sova på soffan hela nattnen, men antar att världen är emot mig där. Jag ska helst duscha och tvätten hänger knappast sig själv. Dessutom skulle Theo förmodligen bli vansinnig om jag inte kom upp när han ropade. Han har så mycekt bus för sig nu för tiden. Han låssas att han inte tycker om maten, så han försöker rysa med hela kroppen, men det blir oftast inte som han vill utan han rycker mest bara, men det viktiga är att man försöker! Theo, är bäst i hela världen.

Kan nån gå och duscha åt mig? Tack. Och hänga tvätten? Tack. Jag är inte ens sugen på popcorn, så jag förstår ju att jag faktiskt har ont i magen, på rikitgt. Gud vad mycket tråkigt jag skriver nu känner jag. Men ja, det är kanske bara då man har behov att skriva. Jag kan ju i allfall berätta att jag igår fick titta på 3 tvprogram i rad utan att Theo vaknade en ända gång, det kändes otroligt skönt. Dessutom har han helst själv slutat äta på natten, jag är faktiskt glad att jag väntade ut det. Det krävdes inget bråk alls eller några nätter för att vänja honom av med det, en natt bara slutade han. Då vet man att man har lyckats. Det är lycka. Nej, nu får det vara nog, det är lika bra att ta tag i nåt.

Förresten, här om dagen, var första gången jag kom hem, och det luktade hem!

För alltid. M.