Jag älskar hösten!
Vet att det är mycket negativitet just nu. Men igår tittade jag på sveriges fetaste man, han vägde över 300 kg. Men han fick allt ordnat för sig så han skulle få all den hjälp han kunde behöva så att han skulle gå ner i vikt, då hans liv så klart svävade i livsfara (300 kg, kan omöljigt vara nyttigt att väga!) Men när han hade varit på hemmet i 7 veckor och "bara" hade tappat grygt 30 kg ville han åka hem, och motivationen började tryta. Tro det eller ej men han åkte faktiskt hem! Jag är så trött på alla människor som sätter sig i offer situation! Så grymt trött. Det är så synd om mig... bla bla bla. Såna människor möter jag dagligen känns det som! Man har bara ett liv, antingen kan man gnälla bort det eller göra nåt vettigt av det.
Och sen måste jag nog klargöra en annan sak också. När människor får veta att jag inte lämnat bort Theo en endaste natt under hela hans liv tittar folk konstigt på mig. När jag inte kan träna, för att jag inte har nån barnvakt, som jag tycker känns rätt, när jag inte kan eller vill följa med på saker för att jag inte vill lämna bort Theo tittar folk konstigt på mig, tycker att jag är löjlig, eller talar om för mig att man minsann måste kunna lämna bort sina barn till vem som helst, att jag måste vara lite tuffare, eller sluta vara sån bullmorsa. JAG SKAFFADE INTE BARN FÖR ATT LÄMNA BORT DET! Och jag blir så jävla trött när man läser om folk som skriver att dom springer på krogen hit och dit, eller att dom varit barnlediga eller lämnat bort barnen när dom inte orkar mer eller när dom behöver tid för sig själva. Hur fan trodde dom att det skulle bli???? Och att dom som är en mamma och en pappa har mage att gnälla fattar jag inte ens.... Hur fan tror ni att jag gör??? Och har gjort det senaste året. Jag har haft Theo hos mig varje dag och natt i över ett års tid och jag har aldrig klagat, för att jag har ingen rätt att klaga. Det är klart att man kan tycka det är jobbigt med vakna nätter och så vidare men ska man verkligen gnälla över hur livet blev? Har man gjort ett val ska man stå för det, ingenting blir bättre av att gnälla. Man har själv lett sitt liv dit det är idag! Gnäll leder bara till att människor som jag, som lever ensam med mitt barn, tar jäklit illa upp när människor gnäller! Theo har alltid varit nöjd och glad, men jag tror inte att jag har haft tur, utan jag vet att det är för att jag hela tiden har varit lugn och försökt vara nöjd med min livssituation. Jag har gjort det bästa av det. Och jag har inte "hattat" Theo fram och tillbaka mellan alla olika människor. Jag ger min son trygghet. Det är fan mer än man kan säga om alla gnälliga föräldrar!!
Och dom som tar illa upp av det här inlägget tar förmodligen åt sig. Helt rätt också antagligen!
Tråkigt inlägg, jag vet, men jag känner att nu får det vara nog. Börja leva som ni vill annars kan ni lika gärna skita i det. Ni som lever i ett förhållande för att ni är för fega för att ta er ur det och sen springer och är otrogna kan också ta åt er! Ingen annan påverkar era liv. Tänk på vad ni slösar bort! Har bara två ord att säga (skriva) VÄX UPP!! (ingen tycker synd om er!)
Och btw! Vad är det som händer i samhället när en kille i 5:an knivhotar min lillebror och hans kompis???
För alltid. M.