Sitter och lyssnar på Idol, Tomas håller på att göra te, det känns skönt att han är här just ikväll. Även om inte jag är ett dugg social känner jag, men känns bara skönt att ha sällskap. Bara känna att någon är här.
Det var ganska jobbigt ikväll, pratades mycket om saker jag behövde prata mer om. Och det kom upp mycket frågor, som man egentligen kanske inte ens vill ha svar på. Tänk om jag aldrig kan förlåta? KOmmer jag stå och stampa på samma ställe hela livet då? Känslomässigt. Komme rjag någonsin kunna förknippa det här huset med bra saker? Eller kommer jag rusta hallen varje gång någonting blir jobbigt? Vem har råd med det.... Och tid, och ork, och tålamod, och nerver. Idag sa dom att en alkoholist har nerver av stål. Hur skulle dom annars klara av att göra illa sina familjer, gång på gång på gång? Och alla tror att det är tvärtom, att man blir alkoholist för at tman har svaga nerver. Så är alltså inte fallet..
Nu ska jag ta och dricka lite te, sen kanske ta tag i lite packning. Imorgon bär det av till dom småländska skogarna, och jag längtar, ska bli skönt att komma bort lite. Vem vet, kanske Theo får sin andra tand nu när vi åker till småland igen, den första kom ju faktiskt där! Känns som ett tråkigt inlägg det här, men vad är en blogg till för om inte för att skriva av sig lite. Bjuder på en skriven tanke i alla fall:
"Du rynkar pannan,
och jag frågar hur din själ har det.
Jag hatar ditt svar.
Jag hatar ditt självförakt.
Du ryggar tillbaka och dina händer
lyfter från mina höfter när tanken slår dig,
att mina tankar växer ifrån dig.
Jag skrattar,
och försäkrar dig om,
att mina tankar inte hör vad du säger"
För alltid. M.