Sitter i soffan men Emma, barnen sover och Toffe har åkt och jobbat. Jag ska stanna till på måndag och det är första gången jag åker någonstans utan Tomas på ett år nu. 1 augusti hade vi årsdag men etersom Tomas började jobba och dessutom eftermiddag bestämde vi att fira den dagen när jag har kommit hem sen. Så Tomas har altanbygge på sitt schema nu när vi är borta. Det kommer bli kanon, golvet ligger nästan där nu. En altan kommer få mig att trivas mycket bättre i huset, en altan har jag saknat. Eller längtat efter förresten, för man kan väl inte sakna något man aldrig har haft, eller?
Hur som helst är det så himla skönt att vara här! Som jag har längtat. Jag trivs med livet. Jag kan åka hemifrån, och sakna Tomas, inte oroa mig. Jag har inte en klump i magen för att komma hem och behöva scanna igenom hela huset efter ledtrådar. Jag har en man som jag kan lita på och som jag dessutom älskar! Det ni. Jag trivs med att kunna åka hit, för att jag saknar dom. Jag saknar Toffe, Emma och mina brorsöner. Och jag kan åka. När jag vill. Då trivs jag. Nu trivs jag. Jag har allt man kan önska sig!
För alltid. M.