Sitter och bläddrar i min dagbok. Och för ett år sedan, nästan, står det så här:
Tisdag 29 mars
"R var här och lekte med Theo en timme. Bästa lekstunden på länge. R tog med honom upp på hans rum och hans telefon ringde inte en enda gång. Jag var arg för att han kom 2,5 timme för sent men mig vill han inte lyssna på"
Onsdag 30 mars
"R kom hit, när Theo låg och sov. Theo vaknade såklart när han stormade in. Han hade bråttom men ville träffa oss en stund ändå. Han var här en timme, hans telefon ringde 5 ggr och Theo började gråta när han plötsligt var tvungen att åka iväg"
Lördag 2 April
"Jag jobbade till 16, ringde R hela dagen men fick inget svar. Han har sagt sen i torsdags att han är på väg till Theo. Kvart över fyra svarar han när jag ringer. Och jag är arg, såklart. Han sa att han inte kunde komma för att han mådde så dåligt. Men lovade att komma ut så fort han vaknade imorgon. Jag skrek åt honom att om han inte kunde komma nu behövde han inte bry sig om att komma imorgon heller"
Idag, är det ett år sedan. Ett år sedan Robert dog. Theos såkallade pappa.