Smoothie dax till BB. Brukar inte längta till sängen men nu gör jag det. Fryser som en tok och skulle tycka det var absolut skönast att bara somna här i soffan så klart. Men det går ju inte.
Toffe, Emma och barnen åkte hem igår och den här gången är inte annorlunda. Det är skitjobbigt. Dom var här över en vecka och hann bli en del av vardagen igen. Det kändes som att dom alltid skulle vara här. Och plötsligt är dom bara borta. Jag kan ju bara tänka mig att barnen måste undra. Ibland är dom här och sen är dom borta. Ibland är vi där och sen är vi borta. Det är inte lätt att vara liten. Inte stor heller. Hur som helst, Toffe och Emma, jag saknar er och mina syskonbarn. Jag önskar varje dag att vi bodde nära. Varje dag.
För alltid. M.
