Ligger på hotellrummet, Theo sjunger för fulla muggar och verkar inte speciellt trött alls. Det kommer han däremot vara imorgon. Kvart över 5 kliver vi upp och 8.30 lämnar vi Sverige. Ska bli otroligt skönt och mysigt att komma iväg. Bara få rå om varandra.
På tåget satt vi bredvid två "missbrukare". Den ena satt och pratade i telefon varje sekund av tågresan. Om både det ena och det andra ska ni veta. Han verkade prata med en tjej för varannan minut frågade han om hon var naken. Hallå, mitt i tåget bland allt folk... Den andra var inte så högljudd, men när Theo grät (en gång när han slog huvudet och en gång när han slog magen) kom han fram till oss, första gången berättade han att han hade en dotter i samma ålder och andra gången ställde han sig bara upp och tittade. Hade jag trott på spöken och liknande hade jag varit helt övertygad om att det var R som var där och visade sig. I en annan kropp. Dock samma stil och beteende. Till och med spetsiga skor hade han. Men nu tror jag ju inte på sånt så förmodligen var det bara en nergången knarkare som borde hålla sig så lång från sitt eget, och mitt, barn som möjligt. Så det så.
För alltid. M.
