Det är ganska lustigt, här sitter jag. Med ca 40 ord att skriva om. Och så skriver jag en som inte passar in på nåt ord. Så jag antar att det bara är något att vila hjärnan på en liten stund.
"Ibland är det märkligt,
hur jag saknar dina armar.
Armar som bundit mig,
vid ditt ego.
Jag minns dig inte,
som jag borde"
För alltid. M.