Jag har funderat mycket kring lycka de senaste dagarna. Jag har nog inte kommit fram till så mycket heller. Lycka är svårdefinierat. Hur känns lycka? Vad är lycka för er? För mig känns lycka som en jättestor glad boll som bor i mig. Jag är så glad och aktiv att jag skulle kunna rädda hela världen. Dock varar lycka för mig, endast korta stunder. Är det så för alla? Fast det är klart, lycka är nog små korta stunder. Skulle jag gå omkring med en stor glad boll i mig 24 timmar om dygnet skulle varken jag eller min omgivning stå ut med mig. Och jag har faktiskt inte råd att göra hela världen lika lycklig som jag.
Nu svamlar jag mest. Men jag tycker lycka är konstigt. När jag bor i en etta i småland är jag lycklig, och jag kan inte förstå varför jag inte bor så jämt. När jag bor i en stuga på en camping, kan jag inte förstå varför man inte bor så året runt. När jag flyger utomlands och pratar andra språk, köper nybakat bröd till frukost, är jag lycklig och kan jag inte förstå varför jag bor i sverige och inte utomlands som hemmafru eller något. När jag är hos min bror och hans familj, kan jag inte förstå varför vi inte bor tillsammans jämt. När vi har besök från småland här hemma, kan jag inte förstå varför vi inte bara bygger ett jätte stort hus, ett stort kollektiv där alla jag älskar får plats. Vi kanske kan vara överrens om att jag är väldigt lycklig när det är semester? Men vem är inte det? Jag kan inte heller förstå varför sverige är så stort, varför måste det vara flera flera timmars bilresa till dom människor jag älskar och vill vara med varje dag?
Jag har ingen som helst poäng med det här inlägget. Bra va? Jag har bara funderat lite kring lycka. Helt enkelt. Och jag är lycklig nu. Jag är lycklig varje gång jag tittar på Theo, jag är lycklig varje gång han pratar med mig. Jag är lycklig varje gång jag tänker att Tomas älskar mig, att han vill leva med mig, att han står här med mig. Jag är lycklig när jag dricker te med påsen kvar i, jag är lycklig när jag äter bra en hel dag, jag är lycklig när jag är ute och går med Sickan, jag är lycklig. Nästan jämt. Det tycker jag räcker.
För alltid. M.