melgh

Tänk att den här lilla pärlan har varit med om ett helt år nu, alla månader, alla årstider..
Till nästa år tänker jag inte ge några som helst nyårslöften, möjligtvis att jag ska kamma mig lite oftare än en gång i månaden, kan ju vara lite snäll mot håret! Tänk om man bara vågade klippa av sig det. Jag tänker fortsätta bita på baglarna och jag tänker äta allt jag vill. Så det så. Jag tänker vara jag, hela det här året också. Jag vet att jorden inte går under för det. Eller jo, ett nyårslöfte kan jag ge: Det här året ska inte bara handla om att överleva, jag ska leva också!

För alltid. M.

Om jag skulle skriva ett riktigt inlägg ikväll skulle jag nog ångra mig.
Jag kanske inte skulle mena samma ord imorgon. Så jag låter bli.
Theo somnade precis och jag känner mig inte som jag vill känna mig.
Det får räcka.

För alltid. M.

Är på väg och ska åka och bada med hela gänget. Mysigt värre. Har även hunnit vara till doktorn idag och fått domen, öroninflammation.. Men vem är förvånad, egentligen? Var in till stan också och kollade på lite kläder men hittade inte så mycket av värde, lite myskläder bara, fast och andra sidan är det ju bara såna jag går i hela dagarna. Mickis kläder alltså! Helt ointressanta rader kanske, men så får det vara!

Vad finns det för drömmar, när längtan tränger på?

För alltid. M.

Självklart måste jag skriva, att idag, för första gången, har min underbara son tagit 2 steg alldeles själv. Han har aldrig visat så mycket vilja som han gjort idag. Vi har övat på att stå själv jätte mycket och det har gett utdelning. Och en stor gnutta hopp tändes inom mig. Lill Theo har inte varit annat än sjuk sen vi kom hem från utlandet. Först var det en jäkla förkylning med en jäkla hosta, sen kom magsjukan och efter det ögoninflammation. Inte konstigt att det känns som att man inte har fått sova rikitgt på en månad... Tidsskillnaden ställde till det bra på egen hand. Men alla sjukdommar kom som en knuff i ryggen, åt fel håll. Sen är jag övertygad om att han 4 nya tänder spelar in en hel del. 4 nya tänder sen vi åkte utomlands, 4 nya tänder på en månad, där kan man snacka om att tänderna verkligen tog fart! Utan att säga för mycket så tror jag att allt är på väg att lägga sig. Theo som inte ätit på över en vecka nu åt pannkaka, och en risifrutti. Vi jobbar oss uppåt kan man säga. Jag har aldrig känt mg så frustrerad nån gång. Att Theo inte äter tar på krafterna, det är det ända man tänker på. Och det tar på krafterna och humöret att alltid få ett  nej av honom när man erbjuder honom mat. För att inte tala om vällingen, vi kan nog säga att han har slutat med den nu. Han bara vägrar... Det som brukar vara det bästa barn vet. Och mysigaste stunden på hela dagen. Typ. Men nu var det väl nog pratat om sjukdommar va?

Imorgon ska vi åka och bada med mamma, Bene, Toffe, Emma och tvillingarna. Skönt som tusan. Måste påpeka också att det kändes kanon på träningen idag, I'm back!

För alltid. M.

Bjuder på en skriven tanke ikväll. Och en bild från någonstans i Karibien. Kanske en morgon i Haiti?

"I skuggan av ditt liv,
står vi och försöker andas.
För att bedömma en situation som allvarlig,
måste någons hjärta,
droppa i en pöl på marken"

För alltid. M.

Ligger i sängen och har gett upp, det är 6e gången Theo vaknar sen halv 9. Så nu har vi mys i min säng. Och när han precis somnat väckte jag han genom att nysa. Kan man aldrig hålla sig? Det kan ju vara tänder. Det har ju faktiskt ploppat upp 3 st på ca 2 veckor. Men skulle tro att det är tidsomställningen. Man kanske aldrig skulle lämnat Karibien? Theo ligger med sin arm runt min hals, bara det kan ju vara värt att springa upp hela kvällen för! För alltid. M.

Har en Eldkvarn period kan man säga. På något vis får dom mig att känna en bättre känsla när själen är trött. Och tvärtom när jag är stabil. Fast stabil är jag väl alltid. Bara mer eller mindre i blåsväder. Jag saknar mig gamla sovrum ikväll, lite. Eller jag vet inte om jag saknar det eller om jag bara tänker på minnen därifrån och tror därför att jag saknar det. Tro mig, det har inte alltid varit bra känslor där. Nästan bara tvärtom. Tomas frågade mig om jag tar illa upp när han sover med ryggen emot mig. Så länge du inte somnar så sa jag. Men självklart inte, svarade han. På nåt vis träffade det rakt in, i själen. Kanske för att det har varit allt annat än självklart förut. Så hur som helst grät jag lite, när Tomas hade somnat. Och nej Tomas, jag ville inte väcka dig för jag var rädd att om du kramade mig skulle det göra tvärtom gott mot mina tårar. Jag är helt enkelt sårbar ikväll. Sånt går alltid över. Mina hjärnspöken lever inte Här jämt. Man kan säga att dom är periodare. Hjärnspökena alltså. F.A. M.