melgh

Den döda vinkeln

Jag måste få säga en sak: Alla som sa åt mig att lämna en narkoman och alkoholist ifred, ni hade fel, så jävla fel. Det var den lättaste vägen för att NI inte vågade konfrontera det och för att ni inte hade en aning om vad ni pratade om. Ni har inte hjälpt mig, det ser jag nu.

För alltid. M.

Säg ingenting till mig

Fotbollsrykten är inte bra för självförtroendet. Det är bara att konstatera, vad man mer kan konstatera är att det är den svenska avundsjukan som hägrar där... Imorgon börjar glyssis cup för våran del och jag är i allafall super taggad! Jobbar tyvär på söndagen. 

Man undrar ju varför Wiggo ylar nu? Jag sitter ju här, ca 2 meter ifrån honom. Ibland är jag bara så grymt trött på hundar. Sickan har pipit i 3 dagar och hoppat på dörren varannan minut, allt tack vare löptikar, och jag antar att Wiggo ylar av samma anledning, eller för att han känner sig ensam, jag är inget vidare sällskap ikväll. Eller någon annan kväll för den delen. Skjut mig. Sickan har ju gjort några turer på egen hand den här veckan, till ica blandannat. Och i onsdags hoppade han upp dörren, allvarligt, ska man behöva låsa dörren så inte hunden rymmer?

Theo har matvägrat i 3 dagar nu, förhoppningsvis är tanden som ploppat upp idag förklaringen. Just nu ligger han och sover i sn nya fina säng. Vi var på sjukhuset i Gävle i tisdags, jag hade fått papper om att vi skulle dit. Det stod: Theo har blivit kallad till Förberedande inför operation. I vilken värld betyder det operation? För tydligen så skulle själva operationen göras då. Så vi fick åka hem igen och bli kallad till en ny tid.

Melissa Horn är precis vad jag behöver ibland:

"Det är grönare i parken
och du ropar högt när du är där
du säger att jag skrämde bort dig
men du var ju aldrig här
du var ju aldrig här"

För alltid. M.

Mickismammafotbollsspelareförfattaremänniska




Ny vecka, nya möjligheter. Jag längtar i alla fall tills imorgon, Theo ska till Gävle och träffa doktorn inför opertionen (Vilket inte är så kul så klart) men efter det ska vi på Ikea, och det kan ju aldrig vara tråkigt! Speciellt inte när man faktiskt vet att man har lite man behöver där. Jag måste bara säga, att Theo är världens modigaste och starkaste kille. Han har varit jätte duktig på dagis, fast det nog har varit jobbigt för honom också. Men förra veckan och idag har gått mycket bättre. Dessutom ska han stå ut med att åka till doktorn och träffa massa läskiga människor. Men han klarar det galant. Det är förmodligen värst för mig alltihopa. Bullmorsan...
Längtar också till storstädningen på onsdag, vet inte vad som har hänt här hemma men så här skitigt har det aldrig varit. Eller förresten, Theo har börjat dagis, jag har börjat jobba, desstom tränar jag och har fått svårt att sova, ingen bra kombination, bättre att vara ledig. Man är ju trots allt bara människa.

För alltid. M.


Totta Näslund - En svensk rockstjärnas död

Den här låten har funnits med i många tankar. Och det senaste året och året före det har varit med om många tankar. Jag hinner inte med och förstår inte allt. Jag är inte mer än jag måste, och det räcker. Det har räckt. Jag kommer inte ta slut, men ibland känns det som jag rinner ut i sanden.

Tyvär hittar jag ingen text så ni får väl ta och lyssna helt enkelt!

För alltid. M.






och jag ska utstå allt

Blä.
Har i allafall klippt mig idag och jag blev supernöjd, gjorde inga drastiska förändringar, men klippte av en bit och klippte upp det och lite sådär. Jag är nöjd, det är allt som räknas. Vet inte annars vad jag ska uttrycka, kan säga att jag är trött i själen bara, jag hinner inte riktigt med och jag vet inte om jag vill heller. Så det så, upp med hakan och lyft på fötterna...

För alltid. M.

Och när jag lagt mig ner hos dig inatt, så säg att allt är bra



Dagisångest, jobbångest, kmångest och vattenläckaångest. Finns det nåt ljus i tunneln? Imorgon börjar KM. Och med en match i ryggen där jag släppte in 6 mål känns det inte skit bra. Nej, alla mål var inte mitt fel men man blir liksom nedtryckt i skosulorna. Men jag antar att det inte finns mer att göra än att ge 110% I guess? Jag är taggad!
På måndag börjar Theo på dagis och jag kan gråta av bara tanken. Allvarligt, kan inte jag få vara hemma med honom hela livet? Fast det är ju bra för honom, han kommer lära sig en massa och träffa en massa kompisar. Och förhoppningsvis tar hoppandet på rumpan fart. Han har redan kommit på tekniken. LillTheo är ju bäst i världen. Men vem vill ta sig fram på golvet när man kan öva att gå?
Jobbet, vad finns det att säga? Eftersom jag bara får kvällar antar jag att det inte finns så mycket mer för mig att göra än att söka ett nytt jobb. Nån kväll då och då är ju helt okej men inte när det är ALLA dagar jag ska jobba. Inget dagis har öppet till 20.00. Tråkigt, eftersom jag trivs så bra på Ica.
Och, och, och, och, och, ja, det är vattenläcka nånstans. Det rinner vatten i källaren, i tvättstugan. Och det värsta är att det kommer uppifrån. Då är väl köket och badrummet nära till hands eftersom köket är ovanför läckan och badrummet ovanför köket. Skjut mig, tack.

För alltid. M.