melgh

Skit dag

Idag har varit en riktig skit dag, tack och lov gick det över när jag slutade. Fick då tillbringa resten av dagen med Theo. Det kändes som det var länge sen jag hade tid med honom ensam nu.

Vet inte rkitgt vad som utlöste själva skitdagen imorse men jag TROR det var ett inlägg på facebook. (Ja, ett inlägg på facebook KAN förstöra hela min dag, patetiskt va) Hur som helst så har jag bara en fråga idag: Blir alla som dör änglar? Blir en hemsk person mindre hemsk när han/hon dör? Jag blir fan gaaaalen på alla personförsköningar!

För alltid. M.

Och var är du ikväll?

Har jobbat till 20 ikväll, efter det var det bara att hämta Theo hos hans mormor, han blev hämtad av farmor på dagis och sen hämtad av mormor. Ibland blir det en del pusslande. Imorgon ska jag jobba 8-14. När jag slutar då har jag jobbat 10 dagar i sträck. Behöver jag säga att det ska bli skönt att vara ledig på fredag? Gud vilket tråkigt inlägg... Men ibland är ju vardagen precis så här, inrutad och tråkig. Jag tycker det är lite mysigt.

För alltid. M.

Lillhjärtat



Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar denna lilla kille. Meningen med livet, lillTheo. Han är den starkaste och modigaste kille jag vet. Bäst i världen. Jag saknar honom varje minut jag är ifrån honom. När han sover längtar jag tills han vaknar. Han är kärlek.

För alltid. M.

Jobbdax

Sitter och äter frukost. Har varit lite rörigt på jobbet nu, många som är sjuka och lediga. Så idag fick jag byta tid till 8-18 istället för 12-20. Att slippa sluta 20 är guld värt, eftersom jag oftast slutar då! Det är skönt att börja jobba igen, tror jag var hemma lite för länge. Man behöver som sagt prata med vuxna ibland också.

För alltid. M.

Gamla svek viker aldrig av

Jag satt i bilen och väntade, i backspegeln såg jag dig kliva av tåget. Jag kan inte komma ihåg vad jag hade för känsla då. Men du var snygg. I välsittande jeans och en vit tröja. Hade du blivit brunare? När du gick emot mig log du, och jag log förmodligen tillbaka. Sådär som på film, när två älskande möts. Du kramade mig, en kram som hade kunnat berätta att du varit bortrest på affärer eller utomlands med goda vänner, eller till och med hälsat på släkt. Att du hade saknat mig och längtat efter mig varje minut. Men allt jag kände ösa över mig var sveket. Sveket över att du inte varit på affärsresa utan på en knarktripp. Sveket av att du inte ringde varje kväll för att säga att du älskade mig, att du saknade mig. Utan att jag ringde till röstbrevlådan i 5 dagar, eller till en röst som sa, älskling, var inte orolig, jag ringer dig om 10 minuter. 10 minuter som blev 5 dagar. Sveket av att veta, att du kanske aldrig hade ringt. Om det inte var så att du behövde hämtning vid tåget...

För alltid. M.