0
Sitter i soffan och hade tänkt pyssla lite med Theos album. Men får ingenting gjort, eller ja, jag tar inte tag i det helt enkelt. Tittar på gamla dikter och gamla block jag har skrivit i. Vissa saker får mig att skratta. Det är mest texter från de 2 senaste åren. Och jag har verkligen varit
bitter. Haha. Jag hoppas verkligen
inte jag är kvar där än.
Läs den här tex:
"Jag har sett dig,förlora självkänsla och självdistans.Min sängkant fungerar inte längre,som tröst för din längtan.Och din glöd för det som en gång,var ditt eget, har brunnit ut"
Och här har ni en, som förklarar lite hur det kändes. Trots att förnuftet ville annat:
"Dina sinnen sa alltid för mycket.
Ibland mer än ett människohjärta klarar av.
Men varje gång dina händer rörde mina läppar,
fick dina ögon en ny chans"
Och har ni en till. Som jag tycker om. Det är lite skadeglädje i den på något vis:
"Du rynkar pannan,
och jag frågar hur din själ har det.
Jag hatar ditt svar
Jag hatar ditt självförakt.
Du ryggar tillbaka och dina händer lyfter från mina höfter,
när tanker slår dig,
att mina tankar växer ifrån dig.
Jag skrattar,
och försökrar dig om att mina tankar,
inte hör vad du säger"Så, nu har ni lite kvällsläsning. Kan säga att insperationen har börjat flöda,
eller ialla fall droppa, hos mig igen. Så vem vet, snart kanske det kommer en helt
ny skriven tanke...?
Puss och godnatt på er! Eller förresten, måste bjuda på några ord från vår kära
Lasse också. Bara för att jag är på bra humör just ikväll:
"Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
Med dig, med dig, med dig"
/För dig
0
Sitter i soffan, och tänkte pyssla lite med Theos album. Jag hade gärna haft sällskap av någon ikväll. Någon som bara hindrade mig från att vara ensam. Jag skulle aldrig fått för mig att ringa någon. Det orkar jag inte. Men om någon frågat, hade jag bjudit på en kopp kaffe.
Idag har vi burit in alla pellets, tömt släpvagnen på tippen, kört grejer till farmor och tvättat. Finns ingen bättre känsla än när man tagit tag i saker. Gjorde klar maten innan Theo skulle hämtas på dagis också. Så ikväll har jag ägnat mig helhjärtat åt honom. Det uppskattade nog både jag och han. Lilla älsklings Theo.
"Om du tror mig,
när jag säger att jag behöver dig.
Hoppas jag att du har tålamod,
att vänta.
Till jag släpper in dig"
För alltid. M.
0
Har precis fixat klart det sista i vardagsrummet och nu har vi äntligen fått tillbaka ett vettigt vardagsrum! Lägger ut en bild ikväll när jag har fått upp lite gardiner, ska bli skönt att kunna dra upp persiennerna igen. Idag börjar Tomas jobba. Och eftersom han jobbar eftermiddag ska Theo leka med farmor tills jag slutar kl 20. Tomas jobbar till 23.30. Känner jag mig själv rätt är jag väl vaken till då jag med.
Bjuder på en egen skriven tanke idag. Tyckte det var dax:
"Jag gick på det igen,
dina trevande händer,
på min kropp.
Och längtan efter något,
som kunde likna närhet.
Var det viktigt,
att känna dig så väl?"
För alltid. M.
0
När jag cyklade hem från jobbet luktade det speciellt. Det luktade kall luft, en varm sommardag. Det luktade nästan så som blöt asfalt luktar. När det har regnat. Det är den bästa doft jag vet. Den doft som bara har bra minnen.
Provar någonting nytt, skriver en tanke, utan att granska den själv i flera veckor. Lägger alltså ut den här åt er direkt efter jag har skrivit den. Bra va?
"Jag minns dina händer som en blöt sommarnatt.
Och den stunden i dina armar krävde ingenting av mig.
På ditt sätt får jag leva.
Och innan du lämnar mig,
stannar din beslutsamhet"
För alltid. M.
0
Godkväll!
Har jobbat klart för idag och dessutom tränat lite. Duschat och hunnit lägga mig på soffan. Men måste strax resa mig och gå ner till spökena och hämta tvätten. Hua. Idag har min kära hund sett till så jag höll på att dö på promenaden. Han fick se 3 rådjur som han bestämde sig för att jaga. Naturligvis skulle han jaga dom till matte. vilket betyder att 3 fullvuxna rådjur passerade 3 cm, från mig, eller ja kanske inte 3 cm. Men max 3 meter. Behöver jag påminna er om att jag är livrädd för rådjur? Sickan låg inte på plus efter det direkt.
Bjuder på en skriven tanke så här på kvälskvisten. Har nog bjudit på den förut men har inte insperation till något nytt. Alls.
"Jag känner dig.
Du lever mig, jag blir i oorning
och du lär mig hantera det.
Du pausade mig, mitt i rusningstrafik"
För alltid. M.
0
Det är ganska lustigt, här sitter jag. Med ca 40 ord att skriva om. Och så skriver jag en som inte passar in på nåt ord. Så jag antar att det bara är något att vila hjärnan på en liten stund.
"Ibland är det märkligt,
hur jag saknar dina armar.
Armar som bundit mig,
vid ditt ego.
Jag minns dig inte,
som jag borde"
För alltid. M.
0
Ordet är möte.
"Jag längtar efter ett möte,
som kan få mig att känna någonting annat.
Kanske en människa,
som bara kan stänga av mig en stund"
För alltid. M.
0
Orden är strå och semester. Beskriver kanske inte orden så mycket men dom finns ju med i dikten i alla fall!
"Varje dag jag kom dig närmare,grep du efter ett strå,att allt skulle vara mitt fel,och att du en dag,skulle få säga att jag är omöjlig att älska.Mina sinnen fick aldrig semester"
För alltid. M.
0
Ordet är tid, fuskade lite och skrev om ett ögonblick, för mig är ögonblick=tid, kanske.
"Jag har lekt med livet,
från insidan och ut.
Och det ögonblick av förväntan,
du ger mig.
Väcker mitt hjärta till närhet"
För alltid. M.
0
Vet faktiskt inte om jag har lagt ut den här, skrev den i allafall för länge sedan. Ordet är maktlös. Det är ett ord jag har svårt för, eller ja, en känsla jag har svårt för.
"Jag rinner ut i sanden.
Och din oförmåga att lyssna,
kväver mina ord till tystnad"
För alltid. M.
0
Ordet är njutning, och för många är det precis så, helt olika saker.
"Mina händer trevade på dina,
jag sökte närhet,
och längtade efter att dina händer skulle få mig att skälva.
Men för dig, var njutning något helt annat"
Kanske låter hopplöst, men för mig, har det varit så många år, förr.
För alltid. M.
0
Har uppdaterat lite "veckodikter", dock inte i ordning med det får ni helt enkelt leva med.
När jag kommer igång på rikitgt ska jag avansera lite och faktiskt lägga ut en bild till varje dikt, men jag antar att det dröjer med tanke på att livet har en förmåga att komma ivägen. Sen ska jag göra lite smygreklam för mig själv. Så här är det, 2008 gav jag ut en bok. Men när allt väl var färdigt med tryck osv backade jag undan lite och blev feg, eller snarare livrädd att ingen skulle tycka om den. Så jag försökte inte upmärksamma den på något vis. Det kan jag ångra i dag. Jag skulle ju naturligtvis ha visat upp den. Det är lätt att vara efterklok. Men så här i efterhand känns ju de dikterna gamla och känslolösa. Det var dom inte, då.
Här kan ni hur som helst köpa den till en kostnad av 132 kr: Adlibris.se och den heter "brustna drömmar och spösnö"
0
Ordet är morgonrodnad, och ärligt talat, så vet jag inte om jag vet rikitgt vad det är. Men jag provar.
"För mycket röriga ord,
får mig att känna,
att morgonrodnad är helt onödigt,
på dina kinder.
Om du menar för mycket"
För alltid. M.
0
Orden är hunger och ögon, en känsla är lättare att beskriva. Och ögon, ja, såna har vi ju alla.
"Ibland glömmer jag bort hur du doftar.När jag väl kommer nära,andas min hunger och mina ögon fritt,och du finns kvar, även när jag glömmer länge"
För alltid. M.
0
Ordet är musik, och det har varit svårt att linda in det på nåt vis. Musik ska vara enkelt, enkelt är svårt att beskriva.
"Jag kan höra dig,hur du lät, när du sjöng för mig. Låtar som inte hade någon som helst mening för min själ,men för dig,var dom grunden till ett beteende du inte kunde hantera"
För alltid. M.
0
Ordet är "rusningstrafik". Eftersom jag ligger fetefter kan det faktiskt komma några fler skrivna tankar än en i veckan ett tag!
"Jag känner dig.
Du lever mig, jag blir i oorning
och du lär mig hantera det.
Du pausade mig, mitt i rusningstrafik"
Föralltid. M.